måndag 5 juni 2017

Eskilstuna kommuns Miljöpris 2017

Helt otroligt va kul!

Något bra måste jag tydligen ha gjort :)
Nu vill jag passa på att tacka alla inblandade som gjort så att jag och Näräventyr fick det här ärofyllda priset, utan er är jag inget.
Jag vill också passa på att tacka Eskilstuna Kommun som årligen delar ut miljöpriset och som har ett sådant miljötänk att Retuna och färgsorteringen av sopor på Lilla Nyby är etablerade här i Eskilstuna. Vi är föregångare för hela världen i det avseendet och vi bäst på mycket annat också.
När jag nu är i gång tänkte jag även lyfta fram möjligheterna för Eskilstuna att bli Sveriges Friluftskommun.
Örebro har lyckats bra i sin marknadsföring och fått utmärkelsen flera år i rad, men vi i Eskilstuna Kommun har mycket större möjligheter och en bredare variation i vår natur (vi är nog bäst på det med).
Det vi behöver göra är att lyfta blicken och försöka se skogen, sjöarna och naturen som vi har runt knuten. Jag tror att vi är lite hemmablinda.
Vi behöver bygga ut MTB-lederna, hålla vandringslederna öppna, skylta upp kanotleder och erbjuda bra boenden efter vägen och öka tillgängligheten för alla med funktionsnedsättning. Färdiga paket med vandring/cykling/paddling/ridning och naturupplevelser med bra boende eller/och camping.
Vi måste vara stolta över vår fina natur som börjar bara några hundra meter från Eskilstuna centrum och vi måste hjälpas åt att att förverkliga drömmen om att Eskilstuna blir Sveriges friluftskommun. Vi måste göra det tillsammans med olika aktörer och vi måste berätta om hur bra vi är och vilken fantastiskt fin natur vi har här.
Temat på miljöpriset i år var "kontakt med naturen" och ni som är intresserade att få lite mer kontakt med naturen är välkomna att följa med mig i höst. Tillsammans med Studiefrämjandet håller jag i två studiecirklar i Bushcraft, en för nybörjare och en fortsättningskurs. Jag kommer även erbjuda "Den äventyrliga dagen" tillsammans med Friluftsfrämjandet i Eskilstuna. Och jag kommer förhoppningsvis fortsätta att samarbeta med Naturskyddsföreningens avdelning "Sjysst sommar och vinter" ett samarbete som kanske ligger till grund för att jag fått det här priset.
Tack!
Senast 2020 blir Eskilstuna "Sveriges Friluftskommun" om vi bara vill och hjälps åt.
Jag älskar Naturnära-Eskilstuna..

tisdag 23 maj 2017

Morakniv Adventure

Morakniv Adventure utbildar, inspirerar och
förenar
Freja inspekterar fällan som Dave Cantebury har gillrat under Morakniv Adventure.

Vi kliver in i i fabriken som tillverkar kniven som finns över hela världen och i många länder är den ett begrepp. Företaget ligger i Mora och kniven jag berättar om är givetvis Morakniven.


Mitt första minne av en morakniv är från när jag bara var några år och morfar som bodde i Piteå täljde en båt till mig. Morakniven hängde alltid i morfars bälte, lika självklart som han bar rutig skjorta, blåbyxor och drack kokkaffe på fat.
Täljkonstnären Jögge "Surolle" Sundvist berättar allt man bör veta om att skärpa en kniv.
Här har vi samlats runt Beth Moen som inspirerar- och vägleder oss i näverslöjd.

Första gången jag fick låna en kniv var några år senare då morfar lånade ut sin välslipade morakniv till mig när jag skulle tälja en barkbåt.
Första gången jag skar mig på en morakniv var när jag täljde nyligen nämnda barkbåt.
Första gången jag fick en egen kniv så var det naturligtvis en morakniv, från morfars verktygslåda i kökslådan längst ner till vänster om vedlåren.
Det var nog inte den vassaste kniven jag haft och det fanns gott om färgfläckar efter falu-rödfärg på bladet och fästet till slidan var trasigt, men det lagades. Och med den skapades massor av barkbåtar den sommaren.
Jag var bara sex år, men nästan som morfar. Jag hade kniven i bältet, blåbyxor och rutig skjorta och jag drack till och med kaffe om det var mycket mjölk i.
Freja passar på att inspektera ett av tälten på kvällspromenaden.

Johan Skullman med sin fantastiskt fina hund.

Lägerplatsen var helt perfekt.

Under Morakniv Adventure fans det många tillfällen till avkoppling och nya möten.

Tillbaka till nutid och knivfabriken i Mora.
Fabriken är modern, riktigt modern med robotar och allt, men mycket görs för hand fortfarande. Vi är en brokig skara äventyrssugna och friluftsintresserade som visas runt i produktionen. Vissa av oss kan nog beskrivas som knivnördar.

Jag kanske ska berätta att jag haft turen att få följa med på Morakniv Adventure som arrangerades för första gången 18-25 maj (biljetterna tog slut på en dag). Elva nationer representerades bland ett 70-tal besökare.
Här fanns världskändisar som Dave Canterbury, författare, megakändis, överlevnads- och bushcraftinstruktör från USA. Johan Skullman överlevnadsexpert, inspiratör och utrustningsguru, med lång erfarenhet och bakgrund inom försvaret. Samt de två knivkonstnärerna (alltså det de skapar med en kniv) Jögge "Surolle" Sundvist och Beth Moen.
Under veckoslutet bjöd de på sig själva, delade med sig av sin långa erfarenhet och kunskap. Vi fylldes av energi och inspiration, åt och drack gott och hade det så jättebra.
På kvällarna satt vi runt elden och snackade, täljde och mådde bra. Jag passade på att göra friktionseld på kvällen.

På tal om morfar. När vi gick rundvandringen på fabriken var det en kille som berättade att han sommarjobbat på fabriken när han var yngre. Nu bodde han i USA sedan många år tillbaks, men återvänt hem till Mora för att delta i Morakniv Adventure. Han hette Robin Kadfalk och hans morfars far (om jag fattat rätt) Krång-Johan Eriksson startade KJ Erikssons Knivfabrik 1912 som sedan köpte upp Frosts Knivfabrik som i dag heter Morakniv AB. Snacka om familjeföretag med lång historia. Robin var jättetrevlig och det kändes ärofyllt att ha fått träffa en ättling till någon som skapat världens mest spridda kniv och kanske till och med världens bästa kniv.
 
Dave Cantebury gillade min hund Freja han sa att hon var "awesome" och det var trevligt att höra. När jag plockade fram min gamla analoga kamera, laddad med svartvit film tyckte han också att det var awesome.
Jag får nog instämma. Den här helgen med Morakniv Adventure var awesome!
Att få möta Dave Cantebury och vägledas i att göra eld och gillra fällor var riktigt kul.
Dave Cantebury visar hur man snabbt får eld och kokar vatten.
Beth Moen klyver upp slöjdmaterial.
Utsikten var det inget fel på.
En av Dave Canteburys fällor
Dave Canteburys fina väska.
Beth Moens täljknivar
Vårat lag på väg mot kunskap.
Orientering.
Vår lägerplats, min tarp är strax till vänster.
Täljfrossa.
Eldfrossa.
Dave Cantebury har allas uppmärksamhet.
Jag har aldrig kokat vatten så snabbt, efter tips från Dave Cantebury.
Johan Skullman tittar förbi Linus och mig i vårt läger, för att småsnacka lite.
Rutinerade täljare visade hur man gör på studiebesöket på fabriken.
Många olika nationer var representerade under Morakniv Adventure
Skullman lärde oss massor om nödvändig utrustning och hur den ska packas.
Linus och Jonas Vildmark på väg mot en äventyrlig dag.
Här ska gruppen koka vatten på tid.
Jögge "Surolle" Sundvist lär oss om knivbryning.
Fodral till min täljkniv tillverkat av björknäver och granrot.
Det blev två skapelser.
Det blev många fina fodral.
Jonas Landolsi som driver Jonas Vildmark, Freja och jag.
Tack alla som gjorde Morakniv Adventure till ett så bra arrangemang. Vi syns nästa år :)
Plus och minus Morakniv Adventure:
+ alla trevliga människor
+ naturen runt basecamp
+ instruktörernas engagemang i att dela med sig av sin kunskap
+ mat och dryck
+ underhållningen

- tomglas och skräp som lämnades runt lägerelden
- näver som togs från levande björkar
- en massa svarta kolhögar lämnade efter eld

#morakniv
#moraknivadventure
#bushcraft

söndag 14 maj 2017

Morakniv Adventure

Freja och jag på nya näräventyr

I slutet av veckan drar Freja och jag ut på äventyr med Morakniv Adventure, det ska bli jättekul att träffa alla likasinnade och frossa i knivar, lägereld, bushcraft, skog och gemenskap.

Här kan ni läsa mer om evenemanget: Klicka här!

Eskilstuna_Bushcraftknife


Hålet i skaftet används när man gör friktionseld.
Nu väntar jag på version nummer två av prototypen av Eskilstuna Bushcraftknife.
Jag har lämnat in min ögonsten (ja den första prototypen har faktiskt blivit min favoritkniv) till Janne på Knivsmedjan i Eskilstuna och till lädergurun Johan på Handelshuset tre ekar för att de ska ta fram prototyp nummer två.
Egentligen är det inget att förändra, bara småsaker. Men vi ska få rätt härdning, bra skaft och en praktisk och bra slida.
Jag har använt kniven (nästan dagligen) sedan i mars när jag tog med mig den på överlevnadsutbildningen och sedan har den hängt med. En kniv som är framtagen för hand och är gjord för att fungera som en brukskniv/bushcraftkniv är lätt att fästa sig vid och det har jag verkligen gjort.
Jag har nog aldrig känt så mycket för en kniv som jag gör för den här. Varför undrar ni säkert och jag med?
Jag tror att det är många faktorer som gör att jag trivs så bra med den.
Den är designad så att den ska fungera till alla typer av ändamål som kan dyka upp i skogen. (Sen är det ju jag som designat den och det känns otroligt kul och hedrande).
Just nu har jag svårt att tänka mig att jag kommer gilla nummer två lika mycket, men eftersom jag ska testa den en tid framöver så kommer jag i alla fall ge den en chans.
Det första jag ska göra blir att testa att göra friktionseld för det gick ju bra med den första kniven.

fredag 5 maj 2017

Naturmorgon P1 och bushcraft

Näräventyr och bushcraft i Naturmorgon nu på lördag.
Mats Ottosson med röd ryggsäck och mikrofonen i högsta hugg.

I morgon blir det extra spännande att lyssna på Naturmorgon i P1.
Ni har väl inte missat att lyssna på Naturmorgon som sänds i P1 på lördagsmornarna, programmen är både inspirerande och kunskapsgivande.
Reportern/redaktören Mats Ottosson följde med oss när vi var ute i skogen och övernattade. Gruppen bestod av ungdomar från Naturskyddsföreningen som jag utbildade i ledarskap i friluftslivet, genom Studiefrämjandet.
Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Kul att du ville följa med oss Mats, du är alltid välkommen fler gånger, med eller utan mikrofon ;)
Länk till Naturmorgon: Klicka här!

onsdag 12 april 2017

Bushcraft och näräventyr

Här kan ni läsa Lena Wistrands fina reportage från bushcraftkursen tidigare i våras.
Kursen var ett samarbete mellan Studiefrämjandet och Naturskyddsföreningen som jag höll i. Kursens syfte var att stärka unga människor i rollen som blivande cirkelledare inom friluftslivet.
Reportaget är från Studiefrämjandets hemsida och öppnas i en PDF.

Länk: Klicka här!

tisdag 4 april 2017

Lars Monsen

Säga vad man vill om Lars Monsen, men vilken erfaren äventyrare och inspiratör han är.
Jag har sett de här avsnitten när han korsar Canada på tvärs flera gånger. I två år och sju månader är han ute i den ödsligaste vildmarken och varje gång jag ser avsnitten förundras jag mer och mer över hans enorma drivkraft och skicklighet.
Han tog sig 825 mil på 947 dagar.
Du är störst Lars!
Här är en länk till avsnitten där Lars Monsen korsar Canada på tvärs: KLICKA HÄR!

tisdag 28 mars 2017

Överlevnadskurs

Här kan ni läsa mitt reportage från överlevnadskursen, med Svenska överlevnadssällskapet (SÖS), grundkurs vinter.
Grundkurs vinter med Svenska överlevnadssällskapet.

Längst ner i reportaget (som är publicerat i Eskilstuna-Kuriren) hittar ni två länkar till tidigare reportage också.

Länk till till artikeln: KLICKA HÄR!

torsdag 23 mars 2017

Bushcraft

Ni missar väl inte kursen i bushcraft som startar den 8/4?
Jag håller i en studiecirkel i bushcraft genom Studiefrämjandet.
Läs mer på länken.

Klicka här:

fredag 3 mars 2017

Grundkurs vinter

Äntligen är det dags för vinterkursen i överlevnad.
Lägg till bildtext

Nu kommer jag vara på kurs uppe i de jämtländska fjällen med Svenska Överlevnadssällskapet. Ryggsäcken är packad, med bland annat en varm sovsäck (skönt), vita blixten är med. Men framför allt. Jag har med mig den första prototypen av Eskilstuna Bushcraftknife.
Första prototypen av Eskilstuna Bushcraftknife.

onsdag 1 februari 2017

Avslutning av studiecirkeln i bushcraft

"Slutövning" i bushcraft
I helgen hade vi avslutning av Studiefrämjandets cirkel i bushcraft som pågått sedan november förra året.
Här steker vi älgkött på varma stenar vid nyingen
Temat på den här träffen var matlagning och övernattning. Men som vanligt höll vi på med yxa och kniv, rep och tarp och allt annat som hör bushcraft till.
Vi samlades hemma hos mig klockan 10.00 och åkte gemensamt ut till skogarna mellan Bälgviken och Hälleforsnäs där lodjur och tjäder trivs. Vi parkerade på en liten isig skogsväg och därifrån tog vi riktning söderut, med hjälp av spår i naturen. Vi vandrade cirka en kilometer tills vi hittade en fin plats att slå läger på. Det visade sig att det hade varit en gammal kolmila där, marken var full av svart kol under mossan. Platsen låg ett hundratal meter från en sjö, men vi kunde ta vatten från en bäck som rann femtio meter från lägret.
Det blev en sen men efterlängtad lunch
Vi delade upp arbetsuppgifterna mellan oss för att utnyttja tiden bäst.
Lasse fixade elden med eldstål, Janne började gräva en eldgrop där vi sen lade en stek i. John och jag satte upp tarpen. Tillsammans hämtade vi sedan ved och torrt granris till bädden under tarpen.
Nere vid sjön hade två björkar blåst omkull och det passade vi på att utnyttja genom att skala av näver som vi använde för att linda in köttet i och för att göra näverkåsor av.
Vi byggde även en värmereflektor bakom elden.
Janne förbereder köttet. Man ser hur det fortfarande glöder i eldgropen

Nu ringde Karina Frölund, reporter från tidningen Sörmlandsbygden som ville komma ut och se vad vi höll på med och få svar på vad bushcraft var för något.
Hon hade verkligen kommit rätt :)
Jag gick och mötte henne och vi visade vad vi höll på med vid lägret och vad bushcraft betyder för oss. Janne fixade eld med eldstål och flinta med kolad bomull. Karina var hos oss någon timma och vi bjöd henne på chaga.
Tack för besöket.
 Reportaget ska komma nu på torsdag den 2/2.
Karina Frölund, reporter från tidningen Sörmlandsbygden som besökte oss
Tiden går fort när man har roligt och nu var klockan redan 15.00 och det var hög tid att äta.
Vi fixade egen mat över elden och efter det var vi redo att fixa med steken och lägga ner köttet i kokgropen. Vi kryddade älgsteken med enbär och pors.
I kokgropen hade vi lagt stenar i botten och eldat hårt i ett par timmar, vi hade också lagt stenar i och intill elden som vi lagade mat vid.
Vi lindade in köttet på vitmossa för att tillföra fukt och för att köttet inte skulle ligga mot nävern och bli bittert. Vi knöt ihop knytet med granrötter.
Sedan lade vi ner knytet i gropen och fyllde på med varma stenar från den andra elden. Och efter det täckte vi hela gropen med sand och jord.
Det var köttbiten upp till höger i bild som Freja lade beslag på ;)


Mört, saftigt och gott.
Vi skar bort 1/3 av älgsteken innan vi la ner den i kokgropen och den mindre delen skar vi upp i mindre skivor som vi sedan stekte på varma stenar som vi lagt i elden. Jag åt köttet som vi stekte på stenarna helt utan kryddor och det var jättegott.

Under tiden vi fixade med den stora köttbiten till kokgropen, passade Freja på att ta den andra biten. John fick syn på Freja när hon hade hela biten långt in i munnen. Jag sa loss och som tur var så "spottade" hon ut den med svansen mellan benen. Jag gick till bäcken och sköljde bort hundsaliv och mossa från köttbiten. Sedan var allt frid och fröjd.
Vi hade det bra på avslutningen av Studiefrämjandets cirkel i bushcraft.
Nu fokuserade vi på att skaffa ved och skapa en "nying" alltså en stockeld som var ungefär lika lång som tarpen.
Arbetet gick bra och snart hade vi en värmande nying som alla fick glädja av och reflektorn bakom elden hjälpte till att reflektera tillbaka värmen.
Mörkret kom smygandes sakta men säkert och snart var det bara elden som lyste upp oss.
Det är alltid trevligt att sitta vid elden och snacka och snart var det dags att gräva upp köttet ur kokgropen.
Så här såg paketet ut efter tre timmar i kokgropen.
Det doftade gott och jorden och stenarna var fortfarande så varma att det nästan inte gick att gräva för hand. Köttet doftade kanon och det var mört och saftigt. Helt perfekt! Eller som någon sa:
- Det här var grand final med en värdig avslutning på bushcraft-kursen.

Jag tror att vi la oss vid 22 eller något sådant. Det blev lite kallt på natten men vi frös aldrig riktigt.
John var uppe på natten och la på en stock på nyingen och sedan steg han upp först på morgonen och tände elden igen.
Vi konstaterade att tall inte var något bra att elda med, precis som Yngve Ryd skriver i sin bok Eld..
Härlig utsikt från tarpen.
När vi käkade frukost passade vi på att summera cirkeln i bushcraft och konstaterade (nu är jag jävig eftersom jag var cirkelledare) att vi hade haft det trevligt tillsammans på våra sammankomster. Att vi lärt oss en del nya saker och att vi skulle vilja fortsätta i sommar, med fokus på ätbara växter.
Tyvärr var inte Fredrik och hans son Martin med oss den här sista gången på grund av en olycka.

Några av oss kommer troligen träffas i samband med en smideskurs som jag fixat i vår. Då kommer vi smida ett eldstål och en kniv. Det ska bli kul!
Tack för visat intresse, engagemang och kunskap som ni delat med er av. Det blev många små näräventyr tillsammans.
Från vänster, John, Lasse och Janne
Den 11/2 kör Studiefrämjandet igång en ny cirkel i bushcraft tillsammans med Naturskyddsföreningen och Schysst sommar och Vinter (den är redan fullbokad). Det ska bli jättekul!
Sedan startar en tredje cirkel i detta fantastiska ämne BUSHCRAFT och till den går det bra att anmäla sig till om man är intresserad av att delta.
Mer info finns på, länk till Studiefrämjandet: Klicka här
Eller kontakta Lena Wistrand på Studiefrämjandet i Eskilstuna.
//Micke

Liknande inlägg

liknande