fredag 4 oktober 2013

Dag 3

In i dimman
Vi startade tidigt på morgonen och vädret såg relativt lovande ut för vi hann i alla fall plocka ner tältet innan det kom några regnstänk. Första dagen i juli.

Vandringen till kjeragbolten var verkligen varierande, visserligen fanns det ingen skog men berget var riktigt kuperat och vädret överraskande.
Regnet kom smygande och blåsten tilltog. Efter en stund tog vi på oss regnkläderna som vi hade med oss och då slutade det förstås att regna.
Rekommenderad tid att vandra fram och tillbaka till kjeragbolten var 6 timmar och under vår vandring fick vi i alla fall en skymt av Lysebotn innan dimman omslöt oss med tilltagande regn och blåst.
Jag och Erik var stigfinnare
Bitvis var det lite svårt att hitta ledmarkeringen, men vi hjälptes åt så det gick bra.
Under hela vår vandring ut till kjeragbolten mötte vi folk med stora skrubbsår på benen och smutsiga kläder som om de ramlat och hasat på berget.
Efter ett tag förstod vi varför.
Det var ganska brant bitvis och berget var mycket halt, men vi klarade oss.
När vi närmade oss målet var vi totalt omslutna av en kompakt dimma och det var riktigt lurigt att hitta rätt.
Det är ingen stor yta att stå/sitta på med tanke på att det är flera hundra meter ner. Ser ni bergväggen till höger i bild den pekar rakt mot mitt bröst och bakom mig är det stup rakt ner. Den här dagen var jag glad för att det var dimma.

Linnea på kjeragbolten


Väl framme var det både skönt och lite synd att vi inte såg djupet ner till Lysefjorden.
Jag hade inga planer på att kliva ut på kjeragbolten, men min dotter Linnea hon var helt övertygad om att hon skulle ut. Och så blev det.
Jag vet inte vem som var mest nervös hon eller jag eller kanske mamma Susanne?
Jag tog några bilder och sedan gick vi tillbaka. Vi stannade och fixade mat på gasolköket, det smakade gott med varm mat.

Uteservering på snödriva;)
Linnea och Erik fick lite skydd där de satt och åt i min Hilleberg bivanorak.
Det regnade och var ganska kallt.
Nu gick vandringen lättare med ny energi och vi var snart tillbaka till bilen. Eftersom färjan från Lysebotn inte gick när det passade oss så körde vi vidare mot Stavanger och upp mot Pedikstolen eller Preikestolen som den heter på norska.

Vi övernattade på den närmsta och onödigt dyra campingen på väg upp (jag rekommenderar andra campingar i stället, helst i skogen förstås:)
Nästa dag skulle vi alltså försöka ta oss till Predikstolen.






Som sagt det gick lite lättare på hemvägen



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Liknande inlägg

liknande