söndag 4 november 2012

En tur på Hedlandet

Oplanerad räddningsaktion
Sista dagen på höstledigheten och jag hade bara lyckats komma ut i skogen en gång under den tiden, men nu hängde hela familjen med. Förutom katterna och hönsen förstås.
Erik avnjuter en kopp varm choklad helt ovetande om vad som skulle hända.
Det var en underbar eftermiddag, alldeles stilla och tyst och mossan i skogen lyste med en sådär mättad grön färg som bara fuktig mossa kan göra och det doftade fantastiskt.
Allt var stilla och tyst.
Efter någon kilometer stannade vi för att fika, då sjönk solen ned och färgade skogen på andra sidan sjön varmt gulröd. Det fanns inte ord för hur fint det var eller hur bra vi mådde.
Nu hade vi en bit kvar att gå och för att inte behöva vandra i mörker (jag hade visserligen ficklampa med mig) så trampade vi på med god fart.

Plötsligt hörde vi ett fasligt tjut!
Jag misstänkte att det var ett rådjur, men det var svårt att höra exakt var det kom i från eftersom det ekade lite över ängen.
Två rådjur sprang lite oroligt ute i hagen och vi bestämde oss för att ta reda på vad det var som hänt. I bland lät det som en hund som ylade från andra sidan, så jag tänkte att det kanske var en jakthund som fastnat, men sedan hörde vi att det kom från vår sida, bara ett tiotal meter bort.
På väg dit såg jag framför mig i fantasin ett rådjur som gått ner sig i ett dike eller ramlat ner i en brunn, men rätt som det var fick vi syn på rådjurets vita rumpa som stack upp i vädret och då såg vi att den fastnat i fårstängslet.
Det kändes skönt för då visste jag att vi skulle kunna rädda den. Jag har alltid med mig min 14 år gamla multikniv med tång som jag helst inte är utan.
Linnea filmade hela händelsen.
Efter att jag sett hur den fastnat så klippte jag upp ståltrådarna så att den inte skulle göra sig illa om den började sparka och snart kunde den förenas med mamman och syskonet.
Efteråt var vi uppspelta och glada över att vi kunde hjälpa den. Ett bra avslut på höstlovet.

Vi funderade lite på hur den kunde ha fastnat.
Jag tror att den tidigare, när den var mindre kunde springa genom öglorna i staketet, men nu var det stopp.
Eftersom den fastnade så tog den spjärn med bakbenen och lyckades få in dem i en annan glugg och då kom den ingen stans. Den var helt chanslös utan oss.
Filmen ser ni i inlägget här ovan:
Tänk vad naturen har mycket att bjuda på, den slutar aldrig att överraska.
Det var många år sedan vi var här vid den gamla kvarnen, men både Erik och Linnea kände igen sig. Då var det vår med gäddor som vandrade upp i bäcken och fullt med vitsippor. Nu var det höst, men lika upplevelserikt, en dag vi aldrig glömmer.

En vådlig vandring som gick bra:)

Erik käkar stensöta

I en kallkälla såg vattnet friskt och gott ut tills vi såg alla paddor på botten.

Ett ögonblick värt att bevara



En del av gamla Hedlandsleden, kanske dags att rusta upp- och se över leden

Det var här någonstans som vi hörde skriket...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Liknande inlägg

liknande