lördag 7 juli 2012

Dag 3, onsdag 13/juni. 5,3 mil.

I dag hade vi tur med vädret, det var riktigt varmt och fint.
Ett par fraser som vi begagnade flera gånger den här dagen var "oj vad fint" och "titta så fint" för det var verkligen fantastiskt. Vilka skogar och vilken natur vi cyklade genom på små slingrande grus och asfaltsvägar.
Erik ville komma i väg på morgonen
Vi såg otaliga hjortar en älg och massa andra djur.
Vi stannade och pratade med ett par timmergubbar som höll på och jobbade i skogen.
De berättade att på 70:talet när skogarna skulle besprutas med hormoslyr så vägrade skogsägarna här att använda sig av bekämpningsmedel. De värnade om den blandade skogen.
Därför är det så fantastiskt fint här i skogarna nu.
Vi passerade 100 km på Eriks trippmätare och bestämde att varje gång vi cyklade över 100 km så skulle vi fira det med något gott att äta eller genom att köpa lite extra godis nästa gång vi passerade en affär.
Erik tyckte det var kul när jag skulle gissa vad det stod på trippmätaren och då skulle jag gissa rätt på 10 meter. Det var ett sätt att få tiden att gå när han fick långtråkigt.
Vi räknade också jakttorn och tävlade i vem som såg dem först.
Tänk att vi hittade en liten sjö åt oss den här kvällen också. Det var bara ett minus, eller rättare sagt tusentals minus. Det låg nämligen en myrstack intill platsen där vi slagit upp tältet. Erik hade fullt upp med att steppa i från myrorna som kröp upp för benen och bet honom.
Jag passade på att tvätta av mig i sjön innan det var natt.

Erik trampar på och vill inte bli omkörd
..men i bland lyckades jag komma förbi ;)
Lycka är när man spränger 100 km på mätaren

Det var kul att pausa vid någon informationstavla eller liknade. Här var det gamla gruvhål.
Erik sporrades av att jag skulle gissa hur många kilometer vi hade cyklat efter vägen så han fick ett nytt smeknamn av mig "Milstolpen"

Erik hittade många djur på vägen som han räddade genom att flytta undan dem från vägen. Det kunde vara allt från skalbaggar till ormar, här är det en nattfjäril som tyvärr inte han räddas.
En gammal gränssten mellan Götaland och Svealand med ett märke uthugget ur berget med formen av en hästsko.

Vägen hit till Regna kände jag igen eftersom jag åkt MC här tidigare men efter den här pausen var det helt okända vägar.

Notera skorstenen i trä...
Vi hade i princip slut på vattnet och bunkrade upp på Regna vandrarhem som var stängt men ägaren kom och hjälpte oss.. 
Här hittade Erik de första smultronen, eftersom det var så lite trafik på den lilla vägen så var det ingen fara att plocka bären vid vägen.

Jag fick också smaka, tack Erik!

Solfångarna som jag hade kopplat fel så de inte gav någon laddning under dagen, klantigt av mig.
Den där lilla smala sjön ovanför mitt pekfinger, där slog vi läger.

Snacka om fin lägerplats...
Men vi hade som sagt många arga grannar

Handduken fick hänga på tork över natten.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Liknande inlägg

liknande